skriver av mig
Ja här kommer alla känslorna på en och samma gång
helt förvirrad. vet inte vilket ben jag står på, tittar för lång in i framtiden så jag bara står och svajar, ist för att ta dagen som den kommer och ta ett steg i taget.
har tappat bort mej själv någonstans bland gömmorna!
står i valet och kvalet nu, väger för och nackdelar hela tiden.
ställer mig själv frågan? vill jag utvecklas mer eller vill jag stanna på den nivå jag är?
är det värt att kämpa?
jag vet att egentligen så skulle jag haft något bättre, men trivs så himla bra med dig. tänk om du bara kunde göra som jag ville, lyssna på mej. du kan lära dig av mig bara du öppnar dina famnar åt mej och inte stäng in dej.
jag vill inte bråka jag vill bara hjälpa dig
du är så vacker och så underbar, varför kan inte bara pusselbitarna hamna på plats!?
jag vill inte sitta här och gråta och tvivla på dig, snälla låt det vända! tuffa tider
i vintras när de va -30 tyckte jag det var jätte kul med dig, båda utvecklades. men nu när det är sommar när man brukar ha motivation så.. ja.. vad ska man säga. händer ingenting och mitt självförtroende vissnar för varje dag som det inte går sin väg, och skiner som solen dom få dagar det känns bra!
jag vet att jag egentligen ska vara stolt, du har blivit så fin. tog dig från hagen för ca 1 år sen, kunde knappt galoppera ett varv på volten utan att bryta av. stel som en planka och fet som en övergödd kossa!
nu håller du galoppen, om du bara kunde trycka under dom där bakbenen. hade allt varit mycket enklare. mycket enklare! du är mjuk och fin, jäävligt fin! få bort lite mage så är du ju hur underbar som helst!
du är min bästa vän! låt mig få bli din bästa vän. släpp in mej och låt mej hjälpa dig!
samtidigt känner jag att jag inte kommer längre med dig, jag behöver något piggare och mer motiverat, jag vill mer än bara rida i skogen som du tycker är mysig, jaa de är jätte mysigt med dig!
kanske att du skulle ha det bättre med någon annan, med mindre krav. kanske att jag skulle utvecklas mer med en annan häst?
men du är ett säkert kort, jag vet hur du funkar. du är snäll i alla lägen, inga skador. är inte dum mot andra hästar, eller tappar skor hela tiden. du har ju ALLT! utom bakbenen med dig. why?
totalt förvirrad...sååå förvirrad!
helt förvirrad. vet inte vilket ben jag står på, tittar för lång in i framtiden så jag bara står och svajar, ist för att ta dagen som den kommer och ta ett steg i taget.
har tappat bort mej själv någonstans bland gömmorna!
står i valet och kvalet nu, väger för och nackdelar hela tiden.
ställer mig själv frågan? vill jag utvecklas mer eller vill jag stanna på den nivå jag är?
är det värt att kämpa?
jag vet att egentligen så skulle jag haft något bättre, men trivs så himla bra med dig. tänk om du bara kunde göra som jag ville, lyssna på mej. du kan lära dig av mig bara du öppnar dina famnar åt mej och inte stäng in dej.
jag vill inte bråka jag vill bara hjälpa dig
du är så vacker och så underbar, varför kan inte bara pusselbitarna hamna på plats!?
jag vill inte sitta här och gråta och tvivla på dig, snälla låt det vända! tuffa tider
i vintras när de va -30 tyckte jag det var jätte kul med dig, båda utvecklades. men nu när det är sommar när man brukar ha motivation så.. ja.. vad ska man säga. händer ingenting och mitt självförtroende vissnar för varje dag som det inte går sin väg, och skiner som solen dom få dagar det känns bra!
jag vet att jag egentligen ska vara stolt, du har blivit så fin. tog dig från hagen för ca 1 år sen, kunde knappt galoppera ett varv på volten utan att bryta av. stel som en planka och fet som en övergödd kossa!
nu håller du galoppen, om du bara kunde trycka under dom där bakbenen. hade allt varit mycket enklare. mycket enklare! du är mjuk och fin, jäävligt fin! få bort lite mage så är du ju hur underbar som helst!
du är min bästa vän! låt mig få bli din bästa vän. släpp in mej och låt mej hjälpa dig!
samtidigt känner jag att jag inte kommer längre med dig, jag behöver något piggare och mer motiverat, jag vill mer än bara rida i skogen som du tycker är mysig, jaa de är jätte mysigt med dig!
kanske att du skulle ha det bättre med någon annan, med mindre krav. kanske att jag skulle utvecklas mer med en annan häst?
men du är ett säkert kort, jag vet hur du funkar. du är snäll i alla lägen, inga skador. är inte dum mot andra hästar, eller tappar skor hela tiden. du har ju ALLT! utom bakbenen med dig. why?
totalt förvirrad...sååå förvirrad!
Kommentarer
Trackback
